Att kunna njuta av vilans och rörelsens kontraster

Hallå där, jag fick utmaningen att börja blogga på Livskick och det känns hedersamt och roligt!  Jag arbetar som diakon i Svenska kyrkan. Där möter jag människor i alla åldrar i alla olika situationer i livet. Glädje/sorg, svårigheter eller när livet bara flyter på. Det är en ynnest och det kan samtidigt vara svårt. Dagarna brukar bli kontrastfyllda. Kontraster är ett ord jag tycker om. Jag tänker att där kontraster finns, där finns liv, ett levande liv. Det som är motsatt eller bakvänt, helt olika eller inte passar in i mallen behövs ofta i livet.

Kontrasterna är förstås inte enbart till glädje och jag har inte alltid uppskattat dem. Numera kan jag dock helt sanningsenligt säga att jag värderar dem högt. Kontrasten vila och träning är en sådan kontrast. Idag var jag ute på min första riktiga promenad efter att ha opererat foten för ca 6 veckor sedan. Jag gick på en skogsslinga i mitt närområde, drog in luften i  lungorna, sparkade lite lagom klichéaktigt i höstlöven och beundrade färgerna. Jag gick i makligt tempo och blev gång på gång passerad av joggare och löpare med kraft i stegen. För några år sedan hade den dåvarande träningsnarkomanen i mig känt både ånger och oro över att ”bara vara ute och gå” istället för att träna. När jag var yngre hade jag en skidtränare som med glimten i ögat brukade säga med sin stockholmska att ”en dag utan trening e en dag utan mening”. Jag gjorde länge den meningen till min devis,  dock utan glimten i ögat tyvärr.

Idag känns det skönt, det känns bara befriande att bli omsprungen. Jag behöver det här tempot just nu, både min kropp och min själ behöver det. Samtidigt är inte vilan min enda kompis, då vore det ju ingen kontrast. Idag känns det ibland som att det är lätt att tro att en endast får tillhöra det ena eller det andra lägret. Extremträning är det enda rätta eller så är sofflocket allena saliggörande.

Bara för att jag lägger armarna i kors och rynkar på näsan när arbetsplatser inför obligatoriska ”stegräkningstävlingar” betyder det inte att jag skyr rörelse som pesten och tror att träning är ett gift. Och bara för att jag gärna kliver upp en stund tidigare på lördagsmorgonen  för att fylla på endorfinlagret behöver jag inte göra det alltid. Jag tror på den där berömda balansen. Jag tror på livets kontraster. Vi behöver lite av bådadera. Jag kan bli lite ledsen ibland när de där två polerna verkar vara lika oense som Hillary Clinton och Donald Trump. Det blir så lätt aningen eller, inte både och. Bara för att jag vänt mitt liv från träningsmissbrukare betyder det inte att jag behöver avstå träningen. Det är också Livskicks tidigare skribent Lorena Gustafsson ett ypperligt exempel på. Jag vill uppmana till den goda vilan och den goda rörelsen. Då blir kontrasterna tydliga och jag tror faktiskt att livet blir roligare.

Skottkärra i vila
Skottkärra i vila

4 Comments

  1. Pingback: Även en ensamvarg behöver andra – Åsa Jansdotter

  2. Pingback: Tankar om bekymmerslöshet – Åsa Jansdotter

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *