Inget barn ska behöva känna skam över sin kropp…

Bild från Pixabay

”Mamma, ja e för tock!”

Det är på bussen och en alldeles underbar och fin ”unge” (förlåt om någon inte gillar ordvalet men för mig är det ett ord med kärlek) sitter några stolar bort från mig vid barnvagnsplatsen med sin mamma och (antagligen) ett litet syskon i tillhörande vagn. Barnet som just yttrat orden tittar med en blick blandad av förfäran, ledsenhet och kanske något av uppror på sin mamma för att få ett svar samtidigt som hen drar lite i sina kinder. Bussen är full och människor står i gången för att inte det inte finns sittplatser men ändå hör jag barnets ord glasklart genom luften. De landar via öronen på mina axlar och skär som knivar. Barnets mamma är upptagen i ett samtal med någon och tittar lite trött på sitt barn och skakar mest bara på huvudet utan att göra någon mer ansats än så för att bemöta det barnet just sagt. Jag skulle vilja flyga upp och springa fram och omfamna det där barnet, skrika något högt till dess försvar men jag förblir förstenad och ledsen där jag sitter. Tänker att det inte är min plats att på en fullspäckad buss läxa upp en mamma för att hon inte förmår möta och bekräfta sitt barn med ord som tar bort den värdering som nyss uttalats. Ord som med stor sannolikhet kommer att forma och säkert redan har format denna unika lilla individs självuppfattning. En individ som inte kommit upp en ålder där hen lärt sig tala rent men som redan har lärt sig att kroppen ska ske ut på ett visst sätt för att ”vara rätt”.

Mitt korta lilla inlägg idag kommer efter två lysande klargörande inlägg om smalhetsnormen från mina kollegor på Livskick Johanna och Johanna. Det är så ledsamt att den normen styr så långt ner i åldrarna att förmågan till reflektion och sinne för att skilja på fakta och verklighet knappt har börjat utvecklas. Nu är det förstås så att ingen människa överhuvudet ska behöva känna skam över sin kropp, oavsett om det är ett litet barn som inte ens har börjat förskolan eller om det är ett vuxet barn som närmar sig pensionsålder men det gör lite extra ont i mig när det är små barn som så tydligt talar om hur illa de känner inför sin kroppar. För att barn som växer upp ska utveckla en positiv syn på sina kroppar behövs krafttag och att vi vuxna ändrar vår egen syn på den kropp som vi själva välsignats med. För den attityd vi själva har kommer speglas till de barn vi möter (oavsett om vi är föräldrar eller inte). Johanna skrev nyligen ett samlingsinlägg om detta där mycket matnyttigt finns att hämta.

Nu, några timmar senare kan jag banna mig själv för att jag inte reagerade där på bussen, för att jag inte stod upp för det där barnet och dess kropp. Med lite mer mod innanför kragen hade jag kanske inte blivit så förstenad där och då och hittat ett sätt att uttrycka mig som varken skammade mamman eller barnet. Jag får försöka lära mig, öva på hur jag skulle göra om det skulle ske igen för klart är att vi behöver hjälpas åt för att det ska bli så att inget barn ska känna sig skam över den fantastiska kropp de rör sig i.

8 Comments

  1. Marie-Louise

    Ja du….. vad gör man?
    Jag minns när en (pojk)kompis till min dotter under förskoletiden sagt till Natalie att han skulle banta och hon sa ”vad gör man då?” Han svarar ”man slutar äta för att gå ner i vikt”. Han var redan smal.
    Jag höll på att gå i taket men gjorde inget…. sånt jag tänker på ibland

    1. Åh ja Marie-Louise, det sker så slentrianmässigt, någon vuxen har pratat om bantning och så tar barnen det till sig och det är ofta svårt att agera där och då, kanske just för att en blir så ställd, arg och ledsen. Men jag tror alla små försök vi gör för att ändra dessa mönster är bra och så får vi vara snälla mot oss själva när vi inte når ända fram.

  2. Gunilla Oldenburg-Jonasson

    Ja, nog är det för galet när hysterin för hur man ska se ut redan drabbar våra
    barn. Tyvärr kommer ju mönstret från vuxenvärlden och för att inte tala om klädindustrin som vill göra små flickor till små kvinnor.
    Dags att sätta stopp för modehysterin och fokusera på rätt kost och motion, frisk luft och att ha bra sociala kontakter= bra hälsa som ger ett bra liv.
    Fram också för modet att gripa in när man ser/ hör något. Inte lätt.

    1. Ja Gunilla, det är tyvärr så att der kommer från oss vuxna och jag tror vi måste inse att allt vi gör och säger påverkar de ”små” (och även andra vuxna i vår omgivning). Modeindustrin är en orsak och den pågående hälsohysterin en annan. Vi vuxna tar åt oss och det hjälper inte hur många gånger vi säger till våra barn att de är fina som de är om vi själva pratar nedvärderande om våra egna kroppar, ständigt bantar eller äter på ett kompensatoriskt vis. Vi måste bli snällare oxå mot oss själva och ge oss långvarig hälsa.
      Och precis som du säger – hitta sätt att ingripa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *