Fasta i säck och aska eller…?

Bild från pixabay

Snart kommer den tid på året som jag som medlem av kyrkan uppmärksammar som den kristna fastan. Det flesta verkar har koll på att fettisdagen är imorgon och att det då ska inmundigas semlor, hetvägg, fastlagsbulle… kärt barn har många namn. Men att det dagen därpå, på onsdag, infaller en dag som heter ”askonsdag” som inleder en 40 dagar lång fasta fram till påsk är det kanske inte riktigt lika många som vet.

Askonsdag låter kanske inte så upplyftande. Om någon som inte är så kyrkligt bevandrad hör detta brukar kopplingen kunna vara något i stil med rubriken på inlägget som är ett gammalt uttryck från bibeln. Det låter tungt, det låter som något som ska gömmas och något som en ska skämmas för. Jag har skrivit om fastan förut och jag vill uppmärksamma den i år igen. Det gör jag dels för att jag vill återta fastans mening som är långt från den hets som idag är kopplat till fasta (5:2, periodisk fasta, juicefasta, detoxfasta mm mm). Dels gör jag det också för att den fasta som jag talar om och tänker på tror jag kan vara viktig. Många, inte minst i den ”sekulära världen”, skulle säkert må bra av lite fastetänk så det tål att upprepas.

Så varför sätter jag inte likhetstecken mellan fasta och detox/asketism/låta bli att äta? Jo för att innebörden för mig handlar om att tillföra något mer än att ta bort. För att tillföra behövs något oftast också tas bort för att ge utrymme för det nya, så visst handlar det också om att avstå men det är inte huvudpoängen i min mening. Att ge plats för det där jag behöver som jag stängt ute genom stress och egenpåtvingade måsten kan släppa fram oväntat goda saker i livet.

Jag tror många idag är väldigt ”bra” på att avstå det som vi allra mest behöver och med det sagt vill jag också tillägga att vi alla behöver olika saker i livet. Den som alltid kör i för högt tempo för att slippa tänka, som tränar/arbetar (för) hårt, bara äter nyttigt och ständigt tänker tunga tankar om sig själv men alltid finns där för andra behöver mer självomsorg och egentid, mer vila och lite mer choklad 🙂 Den som lever i ett rus av överflöd, shopping och prylar, bara godsaker, aldrig rör sig längre än mellan tv:n, bilen och arbetet behöver också tillföra mer självomsorg men på ett annat vis. Kanske genom en promenad då och då, genom att rensa hemmet på ”onödiga prylar” och ge bort till någon som behöver eller besöka farmor på äldreboendet istället för att gå ut och festa och faktiskt upptäcka vad mötet med ”den andre” ger en själv. Självomsorg handlar fastan om tänker jag – att vända blicken mot den inre spegeln och det riktiga behov vi har som vi kanske inte vågar erkänna och till viss del avstå från det liv vi lever av slentrian och som faktiskt kan komma att skada oss och andra i längden. Och genom äkta självomsorg brukar också fastans andra mening uppfyllas – omsorg om andra. När vi är snälla mot oss själva ger det ringar på vattnet till vår omgivning. Genom att vända spegeln inåt ser vi ofta märkligt nog andra saker, människor och situationer i vår omgivning på ett nytt sätt än vi tidigare gjort… grannen som också verkar släpa på tunga tankar om sig själv kanske behöver ett hej eller låna den där ”feel-good-boken” du själv tyckte så mycket om… kläderna jag upptäckte fyllde min garderob men aldrig användes kunde nog behövas av den som fryser utanför Ica…

Kanske har någon sett den underbara filmen Chocolate med Juliette Binoch i huvudrollen som Vianne? Hon öppnar upp en pralin/chokladbutik i en liten by i Frankrike mitt i fastetiden och den katolska prästen vet inte vad han ska göra av sin frustration och ilska över butikens öppnande. Butiken och Vianne lockar människor med farliga godsaker och ett liv i lättja enligt prästens tycke. Vianne väcker hans behov av att släppa loss det hårda och asketiska liv han lever dagligen och som nu intensifierats under fastan. Han försöker tränga undan det behovet istället för att släppa in det… jag ska inte avslöja hur det hela slutar för den som eventuellt inte sett den men jag kan nöja mig med att konstatera att metoden att avstå och tränga undan det behov vi har inte fungerar i långa loppet. En ytterligare bonus när vi vågar ta in tanken att vi själva är behövande är också att vi kan välkomna andras behov och andras beteenden utan att döma och istället vara nyfikna. Återigen självomsorg ger omsorg om andra.

Så för den som vill fasta föreslår jag att du provar tänka efter lite extra vad just du behöver under den tid som kommer fram till påsk? På vilket sätt kan jag ge mig själv lite mer omsorg, hur kan den omsorgen påverka min omgivning positivt? Är det mer tid med barnen och mindre tid vid datorn? Fler pass på Friskis och mindre häng i soffan? Mer massage och färre löparturer? Mer goda tankar om dig själv och färre dömande? Vad behöver du? Vad vill du tillföra i din fasta? Är du med får du gärna hashtagga – #minfastaminomsorg och #återtafastan

2 Comments

  1. Tack för en bra text! Jag som är kristen har aldrig kunnat fasta på ett hälsosamt sätt, pga mina ätstörningar. Och så har det släpat efter i många år efter att jag blivit frisk. Först nu kan jag faktiskt gå hungrig utan att känna mig ”duktig” eller få panikångest (två diken jag kastats mellan). Har däremot ”fastat” i andra former.

    1. Tack Johanna, ja jag tycker också att det är ordet fasta är så laddat och i Svenska kyrkan är det visserligen så att vi inte fastar med maten på det sätt som görs i Ramadan eller till viss del i katolska kretsar men ändå talas det om en återhållsamhet på ett sätt som är ”duktigt” precis som du säger. Mycket bättre att fasta på andra vis även om jag tänker att det inte ska ligga en ”duktighet” i de andra sätten heller förstås.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *