Krossade drömmar är smuligt men går ändå att äta

 

Egen bild

Jo precis som rubriken säger är krossade drömmar smuligt. Det gäller båda de där ätbara varianterna men också de drömmar som finns på våra näthinnor och i tankevärlden. Vi har nog de flesta av oss varit med om att måla upp bilder om hur något ska bli och när det sen blir något helt annat blir den där bilden rätt krackelerad, smulig och upplöst. Det känns snöpligt på något vis och ofta också rätt sorgligt. Jag tror att det är viktigt att då få vara lite ledsen över det där smulet. Att få gråta en skvätt och sörja den förlorade drömmen tror jag är nödvändigt för att sedan i nästa skede orka plocka upp smulorna och sätta ihop dem till något nytt.

Just nu sörjer jag en föräldraledighet med barnvagnspromenader och aktiviteter med andra mammor. Dubbelsidiga hälfrakturer efter ett olycklig hopp har gjort att jag sitter i rullstol i 12 veckor framåt. Det var inte så jag tänkt mig den närmsta tiden, varken för mig själv eller för vår lilleman. Att gråta en stund hjälper faktiskt. Att inte göra det vore konstigt och överkäckt och blott durstämd inställning till livet är inte min melodi. Men jag tror inte heller på att fastna.

Vi är många som börjar klanka ner på oss själva när drömmen inte blir som vi tänkt oss. Kanske är det något vi gjort eller sagt som lagt käppar i hjulen och det är där vi ofta fastnar och den här gången tänker jag inte göra det. Jag vet att det går att plocka upp de där smulorna och göra cheesecake av dem. Det blir inte som att äta drömmar men det kan vara gott ändå. Jag tror inte att det bara är jag som behöver påminna mig om det då och då utan de flesta av oss. Så nu när jag fått gråta lite ska jag sätta igång att baka cheesecake. (Ja, det är inte bara en liknelse faktiskt, bakterapi hjälper mig att hålla de drömmar som inte är ätbara vid liv).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *