Om mig

39-åring som håller hus i södra Stockholm, ja strax utanför om en ska vara petig. Är uppväxt i en familj som älskar rörelse och träning. Hann arbeta som sjukgymnast i 9 år innan tron pockade för hårt på axeln och jag omskolade mig till diakon. För den som inte vet vad en sådan gör brukar jag väldigt förenklat säga att jag jobbar i Svenska kyrkan som betald medmänniska. Det betyder inte att jag går omkring och är snäll hela dagarna, utan snarare att jag får lyssna, hjälpa, stötta, ifrågasätta, skrika ifrån och ibland skälla, allt beroende på situation. Möten med människor, människors livsberättelser, livets hög- och lågpunkter har varit centralt i mitt liv så länge jag kan minnas. För att livet ska kunna levas, möten bli till och livsberättelser tecknas behövs livshälsa.

Så om människor och möten inspirerar mig kan orättvisor och utsatthet få mig att skrika högt ibland.

Jag tror att kropp och själ och ande hör ihop. Jag tror att människan behöver hålla hårt i vår förmåga att förundras över livet. Jag vill gärna inspirera till tro men om den tron är på dig själv, Gud eller tomten får du bestämma själv..

Jag bor med min älskade man och en av hans  vuxna söner och har numera lagt elitidrotten på hyllan och bytt det mot Friskis, sång och en stor fäbless för att knåda degar.